Reflektioner

Samarbete och särarbete

Alltsedan vi var grottmänniskor samarbetade vi fysiskt och samtidigt i grupp.  Internet gjorde det möjligt för oss att överskrida tidens och rummets begränsningar, att göra saker var och en för sig och vid vilken tid som helst och ändå kommunicera med varandra i VR, den virtuella verkligheten eller kanske rätteligen overkligheten, men klarar vi verkligen av detta? Vad är det för värden som går förlorade när vi inte träffas fysiskt och samtidigt?

Det planerade mötet

För länge, länge sedan var det en självklarhet att mötas i verkligheten varje gång man vaknade upp. Det var när människor levde och verkade i grupper och småsamhällen, som de upplevde sig tillhöra.

Nuförtiden lever människor där det är mest ekonomiskt att leva eller där de av andra skäl föredrar eller är tvungna att leva, arbetar kanske på en annan plats och har vänner och bekanta långt borta. Det är inte längre självklart att man vaknar upp till en gemenskap varje dag.

Ska man mötas, det kan gälla privat, vänner emellan  eller i en arbetsangelägenhet, så krävs det ofta att man planerar tid och plats och tar reda på lämpliga kommunikationsmöjligheter. Mötena begränsas också i tiden helt naturligt.

Om man hunnit med att prata om det man ville prata eller inte blir underordnat. Andra planerade aktiviteter väntar ständigt, men tiden väntar inte. Om vi inte planerar med tillräckligt mellanrum mellan olika aktiviteter blir vi i ordagrann bemärkelse rastlösa.

Vi inbillar oss kanske att vi fungerar effektivast på det viset, men gör vi verkligen det om tiden aldrig tillåts stå stilla? Ibland gäller det att ”ta sig tid” att ”låta var sak ha och ta sin tid” och att vägra stressa.

Det började med telefonen

Det var ju fantastiskt att kunna prata med varandra på längre avstånd än ropavstånd.
I början var det bara någon eller några i varje by, som hade telefon. När det ringde i telefonen sprang man och hämtade den som samtalet var till. Telefonisterna kände till det mesta om abonnenterna. Telefonen bidrog rentav till det sociala.

Så var det också i TV:ns barndom. Grannar och vänner samlades, tittade och pratade med varandra, när bara ett fåtal var TV-innehavare. Sen blev det annorlunda. Var och en kom att sitta och titta på sin egen TV eller dator, på sitt eget favoritprogram. Man kom inte längre att dela intryck och gemenskapen gick förlorad.

Jag minns själv en bergknalle invid sjön, där grannar brukade samlas och prata i kvällningen. När TV:n gjorde entré kom inga längre och pratade med varandra, sittande på bergknallen.

Hur mobilerna påverkar vår vardag

Visst är det bra att alltid kunna nå andra och själv vara nåbar, utom då vi är upptagna av något, som att köra bil eller tänka koncentrerat på någonting. Vi är alltid mentalt på stand-by, för vi vet att det kan ju ringa och då måste vi snabbt slänga upp luren till örat. Det blir ganska snart en betingad reflex.

Den ständiga möjligheten till kontakt eliminerar också behovet av mer långsiktig planering, -på gott och ont. Mest på ont tror jag, för det medför allför många sistaminutenbeslut och förändringar av planer i sista stund, men visst är det bra att kunna fånga tillfällena i flykten också. SMS-meddelanden av olika slag är ju så nära kontakt i realtid man kan komma, men mottagaren har dock kvar viss valfrihet att svara.

Hur påverkas vi av Facebook?

Det tar tid att vara aktiv på Facebook. Vi får nya kontakter och vi återknyter en del kontakter, som vi inte annars skulle ha gjort. Det är också lätt att det kan uppstå missförstånd, då kommunikationen i den virtuella verkligheten aldrig blir så fullständig, som vi kanske inbillar oss att den är. Vi kanske inbillar oss att vi har mer umgänge än vi har och utvecklas i smyg till individualister och ensamvargar framför bildskärmen. Frågan är om tiden framför skärmen skulle kunna användas på något bättre och roligare sätt.

Att använda Facebook som hemsida

Många av oss använder Facebook som något mellanting mellan blogg och hemsida.

1) Det är enkelt och praktiskt att kunna göra egna inlägg när man har lust och att kunna logga in på andras väggar och läsa vilka inlägg de gjort eller att kunna gå till flödet och läsa vad andra i den virtuella bekantskapskretsen publicerat på senaste tiden.

2) Det är samtidigt svårt att bygga vidare på tankar och idéer och strukturera mer omfattande material. Det kan vara svårt att hitta tillbaks till intressanta inlägg. -Visst det finns sidor och grupper, men det är inte dem, som de flesta läser i första hand.
Dessutom måste den som ska läsa vara med i Facebook.

3) Det är inte alldeles enkelt att göra alla möjliga inställningar på Facebook, så att kommunikationen fungerar precis som man vill.

Hemsida på WordPress

För egen tänker jag bli mer aktiv här på WordPress och dra ner på den direkta aktiviteten på Facebook. Att helt enkelt skriva mina inlägg här under rubriken Reflektioner och emellanåt dela inläggen till Facebook. Fördelen är att mina inlägg blir samlade, fria från reklam och strukturerade precis som jag vill ha dem, sökbara och möjliga att läsa och kommentera för alla, även de som inte har Facebook. 

Jag vill utforma min Wordpress-sida ungefär som en blogg med WordPress Twenty Ten-temat i stil med denna blogg.  Det du just nu läser är WordPress 4.4.1 med temat Twenty Fourteen.
Det finns många möjligheter att utforma en sida i WordPress precis som man vill. Jag vill t.ex. ha en sökmotor på sidan och jag vill ha en kommentarsruta efter varje inlägg.
Riktigt hur man lägger in detta har jag inte kommit på än, men jag arbetar på det… 🙂 Om du vet och vill tipsa, så gör det i kommentarsrutan längst ned!

Barndomen sätter sina spår

Om man vuxit upp med hemlagad mat, aldrig gått på fritids, cyklat till skolan utan hjälm, spolat upp kassetband med blyertspenna, åkt bil i baksätet utan säkerhetsbälte, tittat på TV utan fjärrkontroll, tagit för givet att butiker är stängda på söndagar, inte haft mobiltelefon, bankkort och Facebook förrän i mogen ålder, lekt ute hela dagen, ibland med kniv och yxa, kättrat i träd, ibland i farlig terräng… om man gjort det, så har man nog en annan syn på tillvaron än om man vuxit upp på 2000-talet.

Då kan man ibland bli lite frustrerad över att det inte händer något, men det gör det naturligtvis, fast det händer inte samma sorts saker, som man är van vid att betrakta som händelser och man kanske inte ens märker att det händer något.

För det kan väl inte vara så, att en generation ”doers” efterföljts av en generation ”knowers” och ”yes we canners”, but ”don’t know howers” och ”yes butters”. 

Sällskapsspel och lekar

Förr träffades man och spelade kort, lade en patiens emellanåt, åt tillsammans, dansade,  lekte lekar, drack och pratade om vart annat. Det kanske man gör nu också, men inte så ofta. 

Nuförtiden spelar många dataspel, en del bjuder på ett virtuellt socialt umgänge, ibland samlas många spelfantaster med sina datorer på någon plats och spelar tillsammans, mot och med varandra, man kallar det att LANA, men ofta spelar man ensam. Till och med spelkorten har blivit virtuella, så att den som vill lägga en patiens kan göra det på datorn.

Frågan är om vår livskvalité, som följd av det ökade livet online, delvis blivit virtuell och vi människor mer ensamma med oss själva. Kanske är det en vidare fråga om skillnaderna mellan traditionalism och modernitet, kanske är det en naturlig följd av det faktum, att vi gör allt mindre med våra händer och kroppar, men jag tror att vi har möjligheten av välja det godaste av alla värdar, om vi inte bara låter oss fångas av tidens strömningar.

Rekommenderad läsning

Om juridik, politik och etik

 

One thought on “Reflektioner”

  1. Kommentera gärna mina inlägg!

    Som kommentar till inlägget ”Hemsida på WordPress” vill jag t.ex. veta hur man bär sig åt för att lägga in en kommentarsruta under varje inlägg.

    Tills jag kommit på det, så ber jag dig kopiera och klistra in rubriken till det inlägg du kommenterar först i din kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Jag utgår från att allt är möjligt. svenigrythyttan@gmail.com 0591-14451